DEN HALVA MÄNNISKAN

Några tankar om manligt, kvinnligt och mänskligt.
Av signaturen "Kalle"

Jag anser att det är en begränsande faktor att mänskligheten delas in i begreppet "kön". Vi bör istället se oss som kort och gott: människor. En värld uppdelad i manliga- och kvinnliga egenskaper är begränsande för oss som enskilda individer. Det medverkar till att vi inte ges tillgång att utveckla flera sidor av oss själva. Vi får halva människor!  

Den sociala konstruktionen av kön i vår kultur, "genus" är ett sådant perspektiv som belyser denna uppdelning i manligt/kvinnligt och innebär att kön är något mer än enbart biologiskt betingade skillnader.  

Det är samhällets syn, normer och värderingar som sätter upp gränserna för hur vi som man respektive kvinna skall agera och bete oss gentemot varandra. Det kan ses som ett osynligt regelverk inbyggt i vårt samhälles struktur och maktsfärer på områden som politik, arbete, organisation, kultur och media. Detta kan föras ner på en lägre nivå och påverkar i allra högsta grad den enskilda individens synsätt och beteendemönster. Den klassiska kärnfamiljen är ett exempel på en sådan enhet.  

Pojkar respektive flickor uppfostras olika. De förra får lära sig att ta plats i centrum och synas. Det anses också "naturligt" att pojkar skall vara högljudda och stojiga. Pojkarnas uppgift som vuxna män blir att göra karriär, skaffa välbetalda arbeten och försörja familjen.  

Flickornas "naturliga" uppförande innebär att stå vid sidan av i periferin, vara tysta och snälla. De skall ha överseende med pojkarnas beteende. Flickorna är också de som får lära sig att ta ansvar i känslomässiga- och sociala relationer.  

Redan som barn förbereds flickorna för att i vuxenlivet bilda familj. De skall ha och känna omsorg om hem, man och barn. Kvinnorna skall också ansvara för den sociala kontaktytan med vänner och släktingar. Exempelvis planera inbjudningar, ordna med middag för bekanta och hålla reda på födelsedagar mm.  

Denna uppdelning i "manliga" respektive "kvinnliga" göromål, åtaganden och beteenden anser jag vara begränsande för bägge könen. Det skapar halva människor som inte ges möjligheter till att utveckla flera sidor av sig själva. Män får exempelvis inte tillgång till sitt känslomässiga register på samma sätt som kvinnorna. De får svårt för att visa känslor, exempelvis att gråta. Det ingår heller inte männens repertoar att lära sig hur man skapar och bibehåller sociala relationer till andra människor. Män pratar och funderar inte över relationer på samma sätt som kvinnorna. "Killsnacket" handlar allmänt sett inte om att fördjupa sig, prata och problematisera parrelationer med sina kompisar. Det blir mer ytligt snack kanske om fotboll, bilar eller något annat.  

Kvinnorna i sin tur vågar inte ta för sig på samma sätt som männen och placerar inte sig själva i centrum. I förlängningen innebär dessa skapade skillnader mellan män och kvinnor att vi får ett ojämlikt samhälle. Både på en mer övergripande nivå och ner till den enskilda individen.  

Ur ett maktperspektiv är det männen som dragit vinstlotten. Flertalet toppositioner inom företags- och myndighetsvärlden innehas av män. Kvinnorna har de sämre betalda och mer monotona arbetena inom den offentliga sektorn. Och inom hemmets fyra väggar tar kvinnorna fortfarande idag ett större ansvar än männen och då inte enbart av praktiskt slag. Detta gäller även i hög grad kvinnor inom karriäryrken.  

Att män och kvinnor inte heller talar samma språk och inte förstår varandra är också det en produkt av skapade skillnader. Missförstånd och konflikter mellan man och kvinna är en bidragande orsak till att vi får så många separationer och skilsmässor idag.  

För att en förändring skall kunna ske i dessa fast cementerade könsrollsmönster måste man börja redan i tidig ålder i familjens uppfostran av barnen. Men även inom förskola, barnomsorg och skola har man här en viktig uppgift att fylla. Att medvetandegöra och utbilda daghems-, fritidshems- och skolpersonal i att anlägga ett genusperspektiv inom respektive verksamheter borde vara en självklarhet i vårt moderna samhälle.  

Relationskunskap borde vara ett obligatoriskt ämne i skolan för att bättre rusta och förbereda våra barn inför vuxenvärlden. Det skulle ge dem en bättre plattform att stå på och överbrygga de skapade skillnaderna mellan könen. Uppgiften för flickorna skulle innebära att lära dem att bli mer modiga och ta mera plats. För pojkarnas del skulle det innebära att ta mera ansvar i relationer och känna mera omsorg om andra och inte sätta sig själva i centrum. Vi skulle följaktligen få tillgång till flera sidor av oss själva och i förlängningen helare människor i framtiden.  

Kalle

På spaning

Om manligt och mänskligt

På Spaning riktar sig till mannen som söker sin roll i dagens föränderliga samhälle. Den tar upp frågor som rör mannen som partner, familjefar och yrkesmänniska. Boken är intressant även för kvinnan.