"Föräldraskap och vårdnadsansvar ur ett manligt genusperspektiv",ett examensarbete av Lena Celander-Jörgensen Juridiska institutionen, StockholmSett ur ett jämställdhetsperspektiv har männen en diskriminerad ställning vad beträffar familjerätten och då alldeles särskilt vårdnadsansvaret. Det krävs en uppdatering till samma nivå som männen förväntas leva upp till i sin föräldraroll socialt, praktiskt och då också rättsligt, skriver Lena Celander-Jörgensen. Klart är att Föräldrabalken (FB) gör skillnad på kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter när det gäller att få ta ansvar för sitt barn. Detta missgynnar barnets grundläggande rätt till båda sina föräldrar. De rättsliga banden till barnet tar sig olika uttryck och ger konsekvenser beroende på om man är mamma eller pappa. Alla bör ha lika rättigheter och åtnjuta samma rättsliga skydd oavsett kön. Det handlar om att skapa den balans som möjliggör för båda föräldrarna att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete men också att klargöra förutsättningarna för ett manligt föräldraskap. Med ett manligt genusperspektiv på föräldraskapet vill författaren markera att det bör ses som en helhet bestående av två föräldrar. Ett faderskap är idag inte direkt kopplat till barnet utan måste passera modern, på så sätt att det är faderns relation till modern som är avgörande för hans status som förälder. Är fadern gift med modern stadgas att: man gift med modern är att anse som barnets fader. Men om modern inte är gift med fadern stadgas att faderskap för ogift man kan inträda antingen genom bekräftelse eller fastställelse. Båda fallen ska godkännas av både modern och socialnämnden. Biologiskt föräldraskap leder till rättsligt föräldraskap men att vara rättslig förälder är inte likvärdigt för alla biologiska föräldrar. Innebörden, definieras olika, ser olika ut, har enkelt uttryckt olika innehåll beroende på dels kön och dels civilstånd. En ogift mans faderskap ger inte full status som rättslig förälder utan att han genomgår ytterligare en prövning. Att ta hand om sitt barn och vårda det är alltså inte liktydigt med att ha vårdnaden om barnet. Är föräldrarna gifta inträder automatisk gemensam vårdnad vid barnets födelse och den kvarstår även om föräldrarna senare skiljs. Är föräldrarna inte gifta med varandra är modern ensam vårdnadshavare. När faderskapet är fastställt kan fadern antingen genom senare giftermål med barnets moder få vårdnaden eller gemensamt med modern anmäla gemensam vårdnad till socialnämnden. Sedan 1oktober 1998 kan fadern även mot moderns vilja begära att rätten dömer till gemensam vårdnad. Föräldrarna kan även avtala om enskild eller gemensam vårdnad och få avtalet godkänt av socialnämnden. Den ogifta mannen måste i motsats till den gifta mannen vidta särskild åtgärd för att få ta del i vårdnadsansvaret. Rättsligt föräldraskap innebär emellertid inte en skyldighet att ta ansvar för den faktiska vården av barnet. Skillnaderna påverkar sådant som arv, underhåll, adoption, talesrätt för vårdnad, umgängesrätt och informationsrätt, namn, medborgarskap, förmyndarskap, medicinsk vård, sekretess, religion, pass och ansvar. Skillnaderna får särskild betydelse för möjligheten att vara delaktig i barnets liv. Trots att 25 % av alla barn idag har separerade föräldrar och därmed i de flesta fall bor hos bägge föräldrarna, räknas bara en av föräldrarna som boförälder. Om föräldrarna har gemensam vårdnad är utgångspunkten att de tillsammans ska fatta beslut kring barnets boende. Frågan om barns folkbokföring har varit föremål för debatt. Reglerna skapar olika förutsättningar i relation till familjers ekonomi. Folkbokföringslagen stadgar att när ett barn föds skall det skrivas där modern är folkbokförd. Om modern inte är folkbokförd skall barnet skrivas hos fadern. Den ursprungliga adressen blir utslagsgivande för vem som är boförälder. Den kvarboende föräldern är då boförälder. Ekonomiska förutsättningar såsom underhållsbidrag och särskilt bostadsbidrag är starkt kopplade till boföräldern. Man anser att statens behov av kontroll över befolkningen är ett starkare skyddsintresse än föräldrarnas enskilda ekonomiska förutsättningar i relation till barnet. Ordningen försvaras också av att den anses berättigad för att förhindra missbruk av olika stödsystem, skriver författaren. Umgängesrätten tillgodoser framför allt barnets intresse och behov, men kan beskrivas som en ömsesidig rätt för barn och föräldrar att vara tillsammans med varandra. Det är den föräldern som har annan adress än barnet som är umgängesförälder, dvs i praktiken den som ska betala underhållsstöd till sitt barn. Vid växelvis boende är detta inte aktuellt. Det kan finnas en ekonomisk vinst i att bevaka sin föräldrastatus, i det här fallet att ha barnet boende hos sig. För den förälder som har status som boförälder kan skyldigheten att betala underhållsstöd inte uppstå, oavsett faktisk vård. Fortsättning |
||
Hela den intressanta uppsatsen kan du läsa med hjälp av länken på länksidan. |