"Föräldraskap och vårdnadsansvar ur ett manligt genusperspektiv",ett examensarbete av Lena Celander-Jörgensen Juridiska institutionen, Stockholm. Del 2. GenusperspektivetÄr möjligheten att få utöva sitt föräldraskap beroende av vilket kön man tillhör? Författaren hävdar att mannen/ fadern inte ges samma möjligheten att få vara förälder som kvinnan/ modern. Det handlar om samhällets attityder men framför allt genom lagens grundstruktur som en del av regelverket. Det finns alltså en diskriminering enligt lag. I relation till familjelivet är mannens rätt till likvärdigt föräldraskap precis lika viktigt som jämställdhet i arbetslivet. Men det tycks inte vara lika självklart. Män och kvinnor behandlas inte likvärdigt i relation till barnet och möjligheterna att få ta sitt ansvar. Familjetillhörigheten bör naturligtvis inte vara beroende på förälderns kön. Både män och kvinnor har ett självständigt intresse av sitt föräldraskap, oavsett eventuell separation. Både män och kvinnor är förlorare i ett samhälle som präglas av orättvis maktfördelning. Nederlaget kan beskrivas med att både män och kvinnor förlorar möjligheten att utvecklas som individer, påpekar författaren. Även barnet blir förlorare i ett samhälle som präglas av ojämlikhet mellan könen. Ingen orättvisa kan legitimeras av biologiska skäl, varje sådant försök är förtryck. Den förälder som redan innehar de rättigheter som den andra föräldern eftersträvar har inget att vinna på att samarbeta mot sin vilja, tvärtom kan maktstrukturer rubbas vid ett samarbete. Barnkonventionen skyddar föräldraskapet. I relation till barnet anser barnkonventionen att båda föräldrarna ska ges samma status, ha lika värde och samma skyddsbehov. Svensk lagstiftning har genom FB inte samma utgångsläge, vilket kan anses resultera i att föräldraskapet är könsbundet och faderns rätt till fullgott föräldraskap inte har lika stort skyddsvärde. Moderskapet ges med nästan automatik den rättsligt kompletta delen av föräldraskapet. Moderskapet är näst intill omöjligt att ifrågasätta och kvinnor är därmed skyddade i sin föräldraroll. Däremot framställs hon ofta som den svagare parten, särskilt då kring det som gäller vårdnadsansvaret. En man som anser sig vara far till ett barn är utesluten från talerätt i frågan om positiv fastställelsetalan enligt allmänna processuella regler. En man har ingen möjlighet att själv få sitt biologiska faderskap rättsligt bekräftat. Han kan gå via socialnämnden som har skyldighet att söka få faderskapet fastställt. Utredare har påpekat att diskriminering råder då lagen mycket väl kan uppfattas som en signal att samhället i grund och botten betraktar modern som den viktigaste och mest betydelsefulla föräldern. Barns perspektiv och barns behov av båda sina föräldrar bör vara den viktigaste utgångspunkten. De betonar vikten av ett jämställt föräldraskap där båda föräldrarnas värde tas tillvara. Det finns förslag om att endast gemensam vårdnad bör finnas som juridiskt vårdnadsbegrepp. |
||
Hela uppsatsen inklusive dess avslutande del med författarens synpunkter kan du läsa med hjälp av länken på länksidan. |