Manlighet som livsprojekt

Könsrollerna och i synnerhet männens roller är ständigt under granskning i press och debatt. Det pratas och det skrivs, men mansrollen och begreppet manlighet ges för det mesta en svävande och oklar betydelse. När män får frågan verkar det vara svårt att ge vettiga svar på vad manlighet är. Men kanske är det inte lättare att besvara den frågan än det är för de flesta att svara på vad det egentligen är att vara människa, oberoende av kön? Det är svårt att beskriva sin egen identitet, när man vill gå på djupet. Kanske kan man trots allt finna några utgångspunkter.

En mans manlighet har naturligtvis sin grund i det genuint biologiska som ligger i att han är född till man. De mångfacetterade egenskaper som utgår från de arvsanlag som präglar könstillhörigheten är grundläggande och sätter ramar för en hel del möjligheter i livet. Många av ramarna är visserligen flexibla, men de finns där som givna begränsningar.

Den sociala miljön under uppväxttiden kommer sedan att forma individen mot bakgrund av de biologiska förutsättningarna och de ramar som dessa innebär. Hur detta sker har ett barn inga möjligheter att påverka. Men barnet växer upp och får så småningom en allt större frihet och ett allt större ansvar för innehållet i den egna rollen som människa.

Som vuxen har mannen, liksom kvinnan, full frihet att kritiskt värdera utfallet av den påverkan man utsatts för och de förhållningssätt som blivit följden. En ständig analys måste ske inför de krav samhället och relationerna ställer på ens engagemang.

Det handlar om det gamla vanliga, nämligen självkännedom och att bejaka sin egen personlighet och de egna behoven. Men det måste naturligtvis ske med hänsyn till den omgivning och de människor man samverkar med. Den egna personligheten och hur den kommer till uttryck måste ligga i linje med andra människors möjligheter och behov.

Genom inlevelse, kommunikation, hänsyn och kompromisser lär man sig att samverka. Det är en kunskap som måste ges redan under uppväxttiden i hem och skola. Förmågan måste sedan övas om och om igen. Alla ska ha samma möjligheter, samma skyldigheter och åtnjuta samma respekt och värde. Människor ska vara olika och acceptera varandras olikheter men ömsesidigt kunna uppleva sig som lika viktiga och värdefulla. Motsatsen vore sådant som förtryck, orättvisa och ojämlikhet.

Den ideala könsrollen kan bara uppnås och bibehållas i en ständig process som innebär självkritisk värdering och en kommunikation med dem man samspelar med. Det är i detta samspel som jämställdhet i könsrollerna skapas. När detta fungerar kommer en sund manlighet att möta en sund kvinnlighet. Detta är något som kvinnor och män har samma svårigheter att förstå innebörden i och att sedan uppnå.

En öppen kommunikation mellan människor som lever ihop är oundgänglig om en relation ska utvecklas i positiv riktning. Det är i allmänhet på den här punkten som misslyckanden har sin rot. Hur vanligt är det inte att män och kvinnor lever en tid tillsammans men separerar eftersom de inte förstår varandras behov, känner varandras åsikter och kan ta hänsyn till den andres personlighet. De har helt enkelt aldrig lärt känna varandra och de känner sig ömsesidigt oförstådda, nonchalerade och djupt besvikna.

Överallt i diskussioner om jämlikhetsfrågor och berättelser om relationsproblem skymtar, mer eller mindre tydligt, att det är allvarliga kommunikationsproblem som ligger i botten. Man har helt enkelt inte tagit sig tid att prata igenom saker och ting. Eller har man helt enkelt saknat kompetensen. För det handlar till största delen om kunskapen om betydelsen av att ge varandra tid och en gnutta kunskap om hur man ställer de rätta frågorna.

I en god manlighet ligger ansvaret och förmågan att kunna kommunicera med både kvinnor och män på sätt som låter honnörsorden i denna artikel komma till sin rätt. Resultatet kan variera men bör hamna i linje med vad två människor tillsammans i en relation önskar uppnå och utveckla.

Ett sätt att medvetandegöra innehåll i begreppet manlighet är att på djupt allvar ställa sig frågor som dessa: Har min kvinna anledning att vara missnöjd med mig? (Det behöver inte vara något hon ännu tagit upp.) Om svaret är ja; vilka skäl har hon till det? Har det kanske något att göra med mitt sätt att vara? Handlar det om problem med jämlikhet och rättvisa? Om min syn på sexualiteten? Eller kan det vara hon som har svårt att hantera sin roll som kvinna?

Andra frågor att funder över är hur man ställer sig till att i sin egen mansroll trotsa andra män och den gängse normen. Och hur känns det att trotsa en kvinnas syn på en mansroll som man själv tycker är förlegad och oacceptabel? Hur grundad är jag i min hållning till att leva med en partner, umgås med vänner och att relatera till andra på en arbetsplats?

Svaren på dessa och liknade frågor samlar sig till innehållet i ens manlighet. Det finns ingen enda manlighet, lika lite som en enda helgjuten personlighet. Var och en har skyldighet att försöka förverkliga det hos sig själv som känns genuint och genomtänkt. Det är bara så man finner en grund för relationerna i livet.