Samlevnad och sensualitet

"Vad jag nu för andra gången märker efter närmare tre år är att det goda sexlivet håller på att tyna bort. Jag har länge känt mig förlamad och känslokall. Det verkar som om jag har ett behov som jag bara kan tillfredsställa om de bakomliggande känslorna är de rätta. Min partner är en fin tjej men jag tänder inte lika lätt på henne längre och hon verkar inte heller särskilt intresserad av mig." .

Detta berättar Gunnar. Så här inledde Gunnar sin berättelse som utvecklade sig till en lång diskussion om sexlivets labyrinter och problem.

Vi kom bland annat fram till att vi alla, var och en för sig, har våra förställningar om hur sexlivet bör gestalta sig. Vi gör mer eller mindre medvetna och allvarliga försök att förverkliga våra visioner. Ibland kräver vi för mycket av oss själva och vår omvärld och ibland gör vi alldeles för lite för att lyckas. Lätt förvandlas fantasin om tillfredsställelsen av de sexuella behoven till en utopi när verkligheten inte ges en rimlig chans att bli den grund från vilken trots allt så mycket är möjligt.

Vårt missnöje projicerar vi gärna på partnern snarare än att vi granskar vår egen roll, det vill säga om vi inte i första hand ser oss själva som oförmögna och mindervärdiga. Men som sagt, det vanliga är att vi finner felen hos den andre. Många söker sig en ny partner när motstånden i den gamla känns alltför obekväma. En älskare eller älskarinna kan i varje fall lätta på trycket en tid tills man troligen står där igen med sina personliga problem i form av sexuella hämningar, oklara känsloreaktioner och rädsla för intimitet och öppenhet.

.....
Bara genom att båda i relationen håller sig medvetna om hur den fungerar och verkligen är öppna och intresserade för varandra på ett djupare plan kan relationen i längden hållas levande. Det kan kanske vara fråga om att just du måste börja lära känna både dig själv och den du valt till din kamrat i livet. 

"Den mest erogena zonen hos en kvinna är själen!".

Merete Mazarella