6

Manstorgets notiser 6

Innehåll på denna sida

• Feministiskt initiativ ser det som sker i familjelivet som politiska handlingar
• Feminism är inte jämställdhet, skriver Antifeministiska Samfundet
• Många pappor känner sig diskriminerade
• Jämställdhetspris

Feministiskt initiativ ser det som sker i familjelivet som politiska handlingar

Män måste bli feminister i vardagen.
Under denna rubrik publicerade två manliga styrelseledamöter i Feministiskt initiativ (Carl Johan Folkesson och Mattias Hansson) en debattartikel i pressen under november 2005. Här nedan finner du ett utdrag.
Redaktören för MT har inte kunnat avstå från en kommentar.
Kom också du med dina synpunkter.

Vi feminister anser att den mest fundamentala maktordningen är den mellan män och kvinnor, könsmaktsordningen ...

En utvidgning av den politiska sfären till att omfatta även det privata, är den stora landvinning som feminismen inneburit... vad det också innebär är ju att den identifierar oss alla som politiska aktörer. ... Så hur ska man då göra för att ta sitt ansvar för att bryta denna maktordning?

Så gott som alla unika relationer mellan kvinnor och män präglas av könsmaktsordningen. Från detta politiska perspektiv innebär ansvarstagandet att utföra aktiva politiska handlingar.

Med politiska handlingar avses alltså inte bara självklarheter som att tvätta, städa, diska, laga mat, hämta och lämna på förskolan eller natta barnen lika mycket som din partner. Om man som man vill ta detta ansvar måste man i sina vardagliga relationer göra punktinsatser där man tydligt gör feministiska markeringar.

... Sträva inte efter att göra lika mycket hemma, se till så att du tar det största ansvaret hemma. Givetvis är det bra om du tar lika stort ansvar, men är du ute efter att göra en politisk markering är det betydligt starkare att ta mer ansvar än din partner. Först då blir det till feministisk aktivism.

... Gå aldrig bakom en kvinna i mörkret, ta en omväg även om det innebär att du kommer hem tio minuter senare. När ni ska fördela arbetsuppgifter på jobbet, låt dina kvinnliga arbetskamrater ta de mest prestigefyllda uppgifterna. ...

Här kan du läsa hela inlägget.

MT:s kommentar:

Politiserat familjeliv?

Man kan fråga sig om det är manliga feminister av den sort männen här ovan förespråkar som vi verkligen vill se i vardagens familjeliv. Är det med politiska förtecken vi ska umgås i våra nära relationer? Vi ska alltså se allt fån att städa och diska till att natta barnen, det vill säga allt som rör familjelivet, som politiska handlingar.

Artikeln andas fundamentalism och bristande inlevelse i vad jämlika och kärleksfulla familjerelationer bör innehålla. Tankarna är skrämmande med sina övertoner om att männen ska använda sin makt till något av en ny överordning. Vad är fraser som ”är du ute efter att göra en politisk markering är det betydligt starkare att ta mer ansvar än din partner”, om inte en uppmaning till maktutövning. Hur tänker sig författarna att dessa övergrepp ska gå till i praktiken? Ska kvinnan i familjen ställas på undantag? Än en gång?

I de manliga rollerna som artikel beskriver bör det inte handla om att forma dem utifrån tankar på att vara tillräckligt feministisk, utan på att delta i familje- och samhällslivet utifrån en individuell etik. Den bör med självklarhet grundas på alla överväganden som kan finnas om jämlikhet, hänsyn, inlevelse och delaktighet. Men den kan i den goda relationen inte utgå från en politisk ideologi utan ifrån det nära förhållandet med en partner som präglas av kärlek, ömsesidighet, öppenhet och av konsensus i en ständig kommunikation.

Lösningarna som feministerna erbjuder är långtifrån bekväma, skriver författarna. Det är inte heller de förhållningssätt som jag här vill förespråka. De utgör emellertid en mer mänsklig lösning eftersom de kräver ett genuint personligt engagemang i motsats till en indoktrinering med politiska förtecken. Politik i detta sammanhang innebär stora risker för inskränkningar i friheten i familjelivet och för individen.

Det finns skäl till oro när jag läser om den ”stora landvinningen” som den här sortens feminism innebär i form av att den politiska sfären nu också omfattar privatlivet. Det är emellertid inte med politisk ingenjörskonst som man åstadkommer goda familjerelationer. Människor vill ha sin personliga frihet och själva forma sina liv med utgångspunkt från den egna betydelsen av alla de honnörsord som man vill använda i sammanhanget. Vi måste fortsätta att jobba utefter sådana vägar.

John Nyström, Manstorget

Feminism är inte jämställdhet

"Eftersom kvinnor och män inte är två homogena grupper och kvinnor inte är männens spegelbild, kan man omöjligen tala om att samhället är jämställt då kvinnor och män tjänar exakt lika mycket eller är lika representerade inom samtliga yrkesgrupper. Detta eftersom varje individ har möjlighet att utifrån sina egna preferenser påverka sitt liv. Följaktligen behöver inte summan av varje kvinnas individuella val överensstämma med summan av varje mans individuella val.

När feminister grupperar människor i kvinnor och män och jämför skillnader hävdar vi att man måste se till varje individ. Varje individ har sina egna behov och ska således ha rätt att bestämma över sitt liv. Varje familj ska själv välja hur ens barn ska uppfostras och hur det dagliga arbetet ska fördelas. Detta innebär att ingen ska tala om för en hur man ska leva sitt liv.

Det finns inget som säger att man måste vara på ett visst sätt. Om en man vill satsa på sin familj och en kvinna vill göra karriär ska de kunna göra detta. Givetvis ska då också motsatsen gälla.

För kvinnor anordnas olika seminarier och kurser som ska lära hur man söker jobb, göra karriär och självförsvarskurser (ifall en manlig kollega skulle antasta henne). Staten ger naturligtvis sitt bidrag – bidrag ges till kvinnor som ska vill bli företagare, olika kampanjer genomförs för att locka kvinnor till naturvetenskapliga utbildningar och man vill införa en obligatorisk pappa-månad."

Antifeministiska Samfundet menar att könsroller härstammar från det biologiska könet men förstärkts av samhällets värderingar. Det finns ingen anledning till att hålla sig kvar i gamla könsroller men det finns inte heller någon anledning till att försöka motverka dem. Könsroller är något som växer ur samhällets syn på män och kvinnor. Det är något som säger sig självt tar lång tid att utvecklas. Många feminister tycks resonera att man kan ändra invanda beteenden genom lagstiftning. Till exempel vill vissa personer tvinga pappor att stanna hemma med sina barn samtidigt som mamman ska ut i arbetslivet så fort som möjligt efter födseln. Detta för att få en illusion att män och kvinnor är jämställda."

Att män diskrimineras har man visat med en rad exempel. Man letar förövrigt med ljus och lykta efter feminister som kämpar också för mannens rättigheter, än så länge har de inte funnit någon sådan.

Vi gör ytterligare ett citat. "Vissa personer föredrar att göra karriär, andra vill fokusera på sin familj. Detta är bara att konstatera och det finns ingen mening att försöka påverka vissa samhällsgrupper att ändra sitt beteende. Det är inte heller lönt att försöka jämföra mäns och kvinnors löner då det är fler faktorer än det biologiska könet som påverkar en individs lönesättning. Idag finns det inget som tyder på att det finns någon kausalitet mellan kön och lön. Att påstå att två olika grupper är helt homogena förutom med avseende på det biologiska könet är att lura sig själv då det inte finns två individer med exakt samma egenskaper.

Juridiskt sett har kvinnor samma rättigheter som män. Det återstår dock några ändringar i lagboken innan män får samma rättigheter som kvinnor. Fullständig jämställdhet uppnås först då man slutar jämföra män och kvinnor som kollektiv och börjar se människor som individer där varje individ har sina egna preferenser och möjligheter." Länken till Antifeministiska Samfundet finner du på vår länksida.

Många pappor känner sig diskriminerade

De blir sämre bemötta i domstolar och av sociala myndigheter än kvinnor. "Att vara man och "konkurrera" med sina barns mamma om umgängestider är inte lätt, när domstolar ofta bejakar kvinnans traditionsrika "rätt" att vara med barnen. "
Männen får inte gehör för sina åsikter och deras synpunkter ges inte samma utrymme.

"Mansjouren har hundratals berättelser från män som varit bekymrade över att barnen har en sämre miljö hos mamman/ kvinnan, som ändå erhållit störst umgängestid."

"Vi ser ibland män som inte orkar "slåss" eller "strida" för sina barns rätt att få vara med pappan. Skälet är oftast att de utsatts för kränkningar i kontakt med sociala myndigheter, polis, domstolar. Kvinnan har en fördel, ... men om mannen ska det aldrig tyckas synd om."

Jämställdhetspris

"Vi vill att våra anställda skall tänka på helheten och vi vill att våra ledare ska ha med sig att en medarbetare kan ha haft en tuff morgon med stressig lämning på dagis", säger Heierson.

Anställdas kommentar är att en bättre arbetsplats får man leta efter. Som förälder vågar man stå för sitt engagmang för sina barn. Det är lätt att ta föräldraledigt, även för papporna. Det finns en öppenhet och en frihet under ansvar.

Red. Källa: Jusektidningen

6